Har precis sett My sister's keeper. Jag trodde nog att den skulle vara mer åt det fåniga komedi-hållet, men ack så fel jag hade! Filmen var, tycker jag, riktigt bra! Den har fått kritik för att ha varit lite för mycket, att det hela tiden är mer mer mer. Det håller jag med om, men jag tycker inte att det gjorde så mycket! Jag utropar den här med som sevärd!




Familjen Fitzgeralds andra barn, Kate (Sofia Vassilieva), drabbas av svår leukemi vid fem års ålder. Det enda sättet hon kan räddas på är med benmärgstransplantationer, blod- och organbyten. Men ingen i familjen kan donera och ingen annan donator finns. Alltså måste man framställa en.

Sara (Cameron Diaz) och Brian (Jason Patric) skaffar sig helt enkelt ett tredje barn, Anna (Abigail Breslin), som fungera som en liten donationsfabrik i miniatyr. Allt för sin systers skull.

 

Ända sedan hon föddes har hon fått göra allt det här för att rädda sin syster, men vid 11 års ålder får hon nog. Hon går till en känd advokat för att stämma sina föräldrar och få laglig rätt över sin egen kropp. Allt detta gör att familjen krackelerar samtidigt som Kate blir svagare och svagare!

Jag tycker att filmen tar upp något viktigt. Det är alltid brist på donatorer och många tycker nog att det vore en bra lösning att helt enkelt skaffa en donator. Men vart hamnar vi då? Kommer det sluta med att vi alla i framtiden kommer ha en egen donator, kanske till och med en kloning av oss själva, som vi kan ta organ, blod och allt annat av så fort vi behöver det.

 

Hur går det, moral och etik ihop?